IGOR

10.11.1996 - 8.4.2013

[vc_row type=”full_width_background” full_screen_row_position=”middle” bg_image=”1082″ bg_position=”left top” bg_repeat=”no-repeat” scene_position=”center” text_color=”dark” text_align=”left” top_padding=”5%” bottom_padding=”5%” overlay_strength=”0.3″][vc_column boxed=”true” column_padding=”no-extra-padding” column_padding_position=”all” background_color_opacity=”1″ background_hover_color_opacity=”1″ width=”2/3″ tablet_text_alignment=”default” phone_text_alignment=”default”][vc_column_text]Det blev ett stort tomrum här hemma efter Igor. Trots att han aldrig gjorde något stort väsen av sig.
Redan som valp visade Igor ett stort intresse för att springa. Han kunde alldeles på egen hand springa runt, runt på gräsmattan. Men han var också en trogen länkkompis. Åtskilliga gånger har han varit med runt Molnträsket, en länk på drygt 18 km. Åtskilligt fler gånger har han varit vårt sällskap på kortare löpturer. En gissning är att långlänkarna till en del kan ha haft betydelse för det långa och friska liv han fick.
Han blev över 16 år och var aldrig sjuk.
Någon enstaka gång kunde vi se att Igor deppade. Det var när vi tog fram resväskorna. Då förstod han genast att han inte fick följa med. Men de gånger vi tog fram kylväskan, visste glädjen inga gränser.
Då var det hans tur! Glädjen över att få åka ut till sommarstugan gick inte att ta miste på. Något sommarstugeliv utan Igor har vi aldrig haft. Så det kommer sannolikt att kännas mycket annorlunda att åka dit utan honom.
Vi saknar en trogen familjemedlem.
Cati & Bo-Göran[/vc_column_text][/vc_column][vc_column column_padding=”no-extra-padding” column_padding_position=”all” background_color_opacity=”1″ background_hover_color_opacity=”1″ width=”1/3″ tablet_text_alignment=”default” phone_text_alignment=”default”][image_with_animation image_url=”1183″ alignment=”” animation=”Fade In” box_shadow=”none” max_width=”100%”][vc_column_text][/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]